Ensammast I Sverige

Ner från minus 50 grader

Mannen brevid stinker svett

Vi går ner i varma mörker

Jag gör dig arvlös på en servett.



Jag ser dig på terminalen

som en hägring på en prada-klon

Jag har ett gömt behov

Själen (som Stephen T.)

för just en sån här otänkbar situation



Jag gick långsamt fram mot bordet

med min avvaktande blick

över munnen mitt i orden

slog du till så hårt det gick



Jag såg du tyckte om det

Från nästan bottenlös tristess

kom det kärleksvarma våldet

och vinet spills

bleka rorschanch-test



Jag ser någon vid rödljus

samma NK-paraply

och någonstans i min plånbok

glöder en post-it från -97

där tio kulspetsblå små siffror

skriker våga utan ord

men ögonblicket glider undand

som skuggorna från små grå lätta moln



Jag ser din rygg från taxin

fast att jag vet att du har flytt

från det kalla tysta landet

jag stampar torkarbladens rytm

jag minns ingenting som hände

men jag kallsvettas ändå



VM i att hålla färgen

tyck synd om dig

jag är ensammast i Sverige...



Och jag drog med dig i mitt fall

och sen gled jag bara undan

så förlåt, förlåt för allt

för min förbannade kluvna tunga

jag har ett foto någonstans

dr vi är drottningar och kungar



Nu ligger bilder överallt

där gamla ansikten är unga

och jag har letat som besatt

efter känslor som är försvunna

Det har varit en lång lång natt

men jag är glad att mina

tårar är behärskade och lugna