Inget

Jag tänkte att jag måste söka inåt

och kanske hitta fram till den punkt

där allting vände sej mot pest och pina

från att förut varit fint och lugnt



Jag tänkte att den yttre verkligheten

politisk kamp för bättre världar

måste spelas mot en inre motpol

i en slags dialektisk dans



Jag tänkte att på samma sätt

som mina dumma inre plågor

har sina rötter utanför i världen

i samhällsordningens diktatur



Så måste också världens vånda

och orättvisa maktfördelning

ha sina rötter djupt i jaget

hos en förnedrad mänsklighet



Jag tänkte att jag måste söka inåt

för att försöka hitta den punkt

där allting vände sig i magen

och ändå inga spyor kom



Så flög jag in i inre rymder

igenom nebulosa töcken

förbi planeter som var döda

stenlik i en frusen rymd



Det kändes som om tiden upphört

här inne biter inga vindar

och erosionens tand är maktlös

mot dessa tröga formationer



Här vräker rummet sej som valar

som strandat på en öde ö

och vältrar lamt på sina tunga kroppar

och bara väntar på att dö



Här lyser solarna så isklart kalla

här har det aldrig funnit nåd

här kan man inte lyda och befalla

här kan man inte lyda några råd



Ett kabinett med vaxade figurer

ett väldigt kabinett i evigheten

där aldrig några pjäser flyttas

och inget enda drag får dras



Så ynkligt är det, så banalt

att ingen gitter ens att titta

det finns väl ingenting att hitta

där spindelväv har vävts i evighet



Här har stått orört sedan barnet dog

inget får röras förrän polisen kommer

vi måste säkra alla spår

om mördaren ska kunna fångas



Låt liket ligga där det ligger

och titta tomt med tomma ögon

vi låser dörren och går ut i livet

och låtsas som om ingenting har hänt



Men överallt där luften unknar

och ingenting får komma ut

där växer skriken som aldrig skreks

där svämmar tårarna som aldrig kom



Där jäser känslorna som aldrig kändes

och detta låsta rum där liket ligger

det söker oss i våra drömmar

och styr vartenda steg vi tar



Vi tycker brottet blivit preskriberat

vi stryker över och går vidare

men omedvetet i allt vi gör

söker vi en mördare



Vårt inre landskap är oavbrutet

och oberört av all förändring

evigt samma dystra kullar

och samma obebodda slott



Här blåser alltid samma vind

här dröjer samma lukt bland träden

här ylar samma hund på heden

fast vi för länge sedan gått