Jag blev som kvar

Attio ar, pa slutet kanske 
  Hjartat borjar revoltera 
  Jag ar aldrig ledsen mera 
  Kanner inte mycket langre 
  Ett kort som fick mig att minnas 
  Sex decennier sedan redan 
  Jag stod nara honom och hans andedrakt i nacken 

  Jag tror jag gjorde nagot fel for han akte bort 
  Vart ar inte gott att veta men det fanns alltid kvar att gora pa garden 
  De behovde en och inte manga kvar pa byn och ingen som jag tyckte om 
  Jag antog val att nan gang, men inte 
  Sedan gick val tiden och da foll det sig som att jag blev som kvar 

  Men har du inte saknat aldrig halla nan i handen 
  Aldrig rora nagon 
  Unge, saknar du att inte vara astronaut 
  Nej, man saknar inget som man inte 
  Man saknar inget som man inte 
  Man saknar inget som man inte 
  Man saknar inget som man inte haft 

  Men ibland nar jag ska sova minns jag en andedrakt i nacken bara 
  Minns en helt vag kansla av hur det sku kunna vara 
  Men nog har jag fatt mitt, nog 
  Kara barn, du flanger och far 
  Du vet inte hur det var