Rasmus sista vers

vaknar upp av stadens larm nu har dom tider att passa 
framför min bit av mark där glider en massa 
av mobiler och kassar tennisskor 
reser mig och ler mot dessa förstenade människor 
levande döda dödlevande nickar åt en passerande 
inget gensvar men frågan är ser han det 
de har lyckats men frågan är om han eller hon är glad 
det är i alla fall jag så jag börjar min promenad 

ref 

hej hej 
hej hej 
hej hej 
hej hej 

rätade på ryggen och hälsade glatt 
och någon ekade det jag själv hade sagt 
han sa jag bor i en kartong här i staden 
har inte bytt kalsonger på flera dagar men 
jag har en bild om du vill se på damen 
jag spar den fast det är klart det var ju ett tag sen 
då var jag alltid dragen kung i baren tills hon stack den där dagen 
men jag är ändå en glad en 

ref 

vid torget hjälpte jag en vaken liten tant med sin 
till bredden fulla kasse som skar in i hennes handled min 
förvåning var stor för av någon anledning 
ville hon inte ha hjälp några barn tittade skrämt 
så jag knatade mot centrum och på gatan mitt i trängseln 
talade jag till människor men de svarade med skällsord 
och ”jag hatar den här trängseln” och ”jag har ingen växel” 
”hurru du skaffa ett jobb” några barn skrattade rått 
så jag fortsatte promenaden osynlig på trottoaren 
och mindes vad de sa på socialen 
så nu gick jag själv i staden jag fick inte träffa barnen 
fick inte ens skicka födelsedagskort till barnen 
jag tror jag tappar kontrollen jag tror jag vet vad de tror 
krossar en flaska mot stolpen tar den och kastar mot folket 
det här ska bli den första gången som de hör och de ser 
för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel 
(det här ska bli den första gången som de hör och de ser 
för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel) 

ref x 2