Utan personlig insats

Och jag tror att jag stannar i den stad där jag bor

för hos oss händer inget det är tyst i mitt hål

men ibland när jag vilar och tänker och så

då är döden för nära för att orka förstå



och jag spelar utan insats här

det är sand emellan fingrarna

och att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudet



och jag böjer mig framåt när jag går här bredvid

och jag håller upp handen för att gömma mitt liv

för så länge som jag kan komma ihåg

har det funnits ett klister som fastnat på mig