Mänsklig

Jag minns det som ett stråk av lättnad

För du kändes ingenting

Inte förrän nästa morgon

Satte min beredskap in



Jag trodde att du kunde få mig

Utan att häftas vid din själ

Men jag bedrog mig och när du gick därifrån

Var jag under ditt befäl



Så tillåt mig att känna

Tillåt mig att minnas dig

Tillåt mig att vara

Den som missförstod och fäste sig



Med dina ögon framför spegeln

Är mitt ansikte förbytt

Du stal alla mina vapen

Och börja leta efter nytt



Vår romans var inte dödfödd

Den var aldrig ens förlöst

Och ändå tänker mina läppar

På din mun bevekningslöst



Så tillåt mig att känna

Tillåt mig att minnas dig

Tillåt mig att vara

Den som missförstod och fäste sig



Tillåt mig

Tillåt mig att minnas dig

Tillåt mig

Tillåt mig att sakna dig