Psykos

Varje morgon gick jag från dig

Med en blåtira om hjärtat och ditt krav att inte älskas runt min hals

Visste att du aldrig såg mig

Men vad fanns det att se när allt var väntan på nånting som aldrig fanns



Och med ditt betsel i min käke

Tänkte jag dig sönder medans du svalt mig samman med likgiltighet

Och hur jag än försökte

Kunde aldrig dölja min brutala trogenhet



Jag var aldrig så lycklig

Som när jag var på väg till dig

Jag var aldrig så lycklig

Som när jag var på väg till dig



Jag brann av ömhet och förtvivlan

En åtrå skruvas åt i frustration att inte nå en sluten själ

Och jag stred emot min tvivlan

Om du fanns nånstans inunder eller bara dolde tomhet väldigt väl



Och som du slog mig sista dagen

Lungorna och ut i blodet, aningslös om ordens smärtgräns

Varje knytnävsslag i magen

Tog jag tyst och stilla för att stanna kvar hos dig



Jag var aldrig så lycklig

Som när jag var på väg till dig

Jag var aldrig så lycklig

Som när jag var på väg till dig

Jag var aldrig så lycklig

Som när jag var på väg till dig

Jag var aldrig så lycklig

Som när jag var på väg till dig



Galenskap