Min egen begravning

Jag var på min egen begravning igår

sjung hej, sjung hopp, fallera

där var högtidligt värre , med orgelmusik

och jag var ett vackert lik. Tjo!



I kyrkan var stämningen något beklämd

ock orgeln var dåligt stämd

men prästen var glad. och bestämt lite full

han öste fem skovlar mull



Från jord är du kommen och jord ska du bli

men det får du finna dej i

att grubbla på döden är idioti

för den som lever får si. Hej!



Sen sjöng vi en psalm om den himmelska fröjd

som nu skulle bli min lott

bland harpor och moln får du stanna för gott

lovade prästen förnöjd



När kantorn ur orgeln fumlat fram

en sista väsande ton

tog prästen täten och ledde ur kyrkan

en ringlande procession. Ja!



Och intet öga var torrt mina vänner

det kan ni lita på

Bland präktige kvinns och redlige männer

ock himlen var underbart blå

dagen var vacker som få

och kistan min likaså

den tålte att tittas på



Den hade de finaste mässingsbeslag

på alla kanter och håll

och vackert bemålad med blommor och blad

och änglar och tomtar och troll. Tjo!



Ock när vi var framme vid graven

så ställde sej prästen och läste upp listan

på dom som köpt mej en blomsterkrans

och en hundjävel pinka på kistan. Ha!



Sen sänkte dom ner mej i gravens djup

sjung hej, sjung hopp om igen

ock dödgrävarn tog sej en stärkande sup

grep spaden och skotta igen

sen gick samtliga hem.