Själens dunkla natt

Det flyter kroppar i flodens mörka vatten

och strax intill dej knäcks en gren i natten

vem jagar ditt liv

vem hotar dej med kniv

vem skrattar ett outhärdligt skratt

vem gömmer sej i själens dunkla natt?



Det står en munk och ber nere på stranden

med nakna fötter i den varma sanden

han flyger i trance

någonannanstans

han mumlar sina böner som besatt

han våndas svårt i själens dunkla natt



Och sfinxen tiger framför pyramiden

vi närmar oss den yttersta tiden

fladdermössen skriker

det sista hindret viker

skymningen hukar som en katt

och sedan kommer själens dunkla natt



Kökskranen vägrar sluta droppa

du hasar upp och värmer pulversoppa

apatin är svår

sedan många år

din lust att sova gör dej schack och matt

du irrar runt i själens dunkla natt



Kastanjen utanför har blommat ut

allt är som tusen mornar förut

du trevar dej fram

i spindelväv och damm

ditt förflutna hinner snart ifatt

och stryper dej i själens dunkla natt



Alla vackra drömmar gick i kras

vinet har möglat i ditt glas

slocknad varje glöd

där inne redan död

på avstånd hör du prat om ditt och datt

men det angår inte själens dunkla natt



Försök att härda ut en sista dyning

det är som allra mörkast före gryning

natten följs av dag

det är en kosmisk lag

tro mej om du kan, jag lovar att

det också gäller själens dunkla natt