Myten om Shangri-La

Jag har skadat mig i foten så jag har svårt att gå

så här sitter jag i sällskap med Edgar Allan Poe

jag häller upp en konjak för tristessens skull

och inte för att jag har tänkt att supa mig full



Liv och Död



Mot månens gula skiva ser jag kattens silhuett

och strax intill en tavla som hänger lite snett

är det tisdag eller torsdag det är inte lätt att veta

jag är vilse i tiden det ska gudarna veta



Liv och Död



Ett minne från någonstans i trakten av Grimaud

blandas med berättelser av Edgar Allan Poe

jag sitter här och spanar i min flygande fåtölj

utan skyddsnät och bedövning varsågod och skölj



Liv och Död



Det är svett på min panna och det bultar i mitt blod

alla människor jag sårat fast jag då inte förstod

alla dumma piruetter på fåfänglighetens scen

och vad kom det ut av detta mer än avgnagda ben



Liv och Död



Man tror sig ha hela långa livet i sin hand

men så plötsligt är man gammal och långt från Samarkand

kroppen den ska ruttna bland maskar och mull

i sanning det är inte bara månen som är full



Liv och Död



Jag sitter som en gammal korp och väntar på Godot

som en bifigur i en novell av Edgar Allan Poe

då knackar det på fönstret men det finns ingen där

jag är ensam i världen en kosmisk solitär



Liv och Död



Jag sitter som förstenad och väntar på min dom

när gryningen kommer är konjaksflaskan tom

en natt i förtvivlan en morgon grym och grå

jag lägger mig och drömmer om Edgar Allan Poe



Liv och Död